3 regler. Förolämpa inte ledarna. Förolämpa inte ideologin. Och döm inte.
Det här är de regler som reseguider läser upp för västerländska turister när de förbereder sig för att köra över gränsen till Nordkorea, utan tvekan det mest hemlighetsfulla och repressiva landet i världen.
Sedan har vi den praktiska informationen. Ingen telefontäckning, inget internet, inga bankomater.
– Nordkoreanerna är inga robotar. De har åsikter, mål och ett sinne för humor. Och i vår genomgång uppmuntrar vi människor att lyssna på och förstå dem, säger Rowan Beard, som driver Young Pioneer Tours, ett av två västerländska företag som återupptog resorna till landet förra veckan, efter ett uppehåll på fem år.
Nordkorea stängde sina gränser i början av pandemin, stängde ute diplomater, hjälparbetare och resenärer och gjorde det nästan omöjligt att veta vad som hände där.
Sedan dess har landet ytterligare isolerat sig från större delen av världen och förlitat sig på stöd från Ryssland och Kina. Många tvivlade på att västerlänningar någonsin skulle tillåtas återvända.
Men efter år av övertalning och flera tjuvstarter fick Rowan och några andra turnéledare grönt ljus att återuppta verksamheten. Han samlade ihop en grupp ivriga resenärer på bara fem timmar, desperata för att inte missa tillfället. De flesta var vloggare och resemissbrukare, några ville bocka av det sista landet från sin lista, tillsammans med en och annan Nordkorea-entusiast.
I torsdags körde turisterna, från Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Australien, över gränsen från Kina till det avlägsna området Rason för en fyra nätters resa.
En av dem var den 28-årige brittiske YouTubern Mike O’Kennedy. Trots dess rykte blev han förvånad över den extrema nivån av kontroll. Som vid alla resor till Nordkorea eskorterades turisterna av lokala guider, som följde ett strikt, i förväg godkänt schema. Det inkluderade noggrant koreograferade resor till en ölfabrik, en skola och ett nytt, välfyllt apotek.
Ben Weston, en av reseledarna från Suffolk, liknade besöket i Nordkorea vid ”att vara på en skolresa”. ”Du kan inte lämna hotellet utan guiderna”, sa han.
”Ett par gånger var jag till och med tvungen att tala om för dem när jag ville gå på toaletten”, säger Mike. ”Jag har aldrig behövt göra det någonstans i världen.”
Trots förklädet kunde Mike se fragment av det verkliga livet. – Alla jobbade, det kändes inte som att någon bara hängde. Det var lite dystert att se.”
På hans resa till skolan framförde en grupp åttaåringar en dans till animationer av ballistiska missiler som träffade mål. En video från spektaklet visar flickor och pojkar med röda slipsar som sjunger, medan explosioner blossar upp på en skärm bakom dem.
Än så länge hålls turisterna långt borta från huvudstaden Pyongyang. Greg Vaczi från Koryo Tours, det andra reseföretaget som släpps in igen, medger att den nuvarande resplanen saknar de ”stora monumenten” i Pyongyang. Han misstänker att myndigheterna har valt Rason som försökskanin eftersom området är relativt avgränsat och lätt att kontrollera.
Den inrättades som en särskild ekonomisk zon för att pröva ny finanspolitik och fungerar som en kapitalistisk miniklav i en annars socialistisk stat. Kinesiska affärsmän driver gemensamma företag med nordkoreaner och kan resa in och ut ganska fritt.
Joe Smith, en erfaren Nordkorearesenär och tidigare skribent för den specialiserade Nordkorea-plattformen NK News, var där på sin tredje resa. ”Det känns som att ju fler gånger man besöker desto mindre vet man. Varje gång får du en liten titt bakom gardinen, vilket bara lämnar dig med fler frågor, säger han.
Joes höjdpunkt var ett överraskande besök på en marknad för lyxvaror, där folk sålde jeans och parfymer, tillsammans med falska Louis Vuitton-handväskor och japanska tvättmaskiner, troligen importerade från Kina. Här fick turisterna inte ta bilder – ett försök att dölja denna konsumtionsbubbla för resten av landet, misstänkte de.
”Det här var det enda stället där folk inte väntade på oss”, säger Joe. – Det kändes rörigt och verkligt. en plats som nordkoreaner faktiskt går till. Jag älskade det.”
Men enligt de erfarna reseledarna var gruppens rörelser mer begränsade än på tidigare resor, med färre möjligheter att vandra på gatorna, gå in i en frisersalong eller stormarknad och prata med lokalbefolkningen.
Covid angavs ofta som orsaken, säger Greg från Koryo Tours. – På ytan är de fortfarande bekymrade. Vårt bagage desinficerades vid gränsen, våra temperaturer mättes och cirka 50 procent av människorna bär fortfarande munskydd.” Greg kan inte avgöra om rädslan är genuin eller en ursäkt för att kontrollera människor.
Man tror att Covid drabbade Nordkorea hårt, även om det är svårt att veta omfattningen av lidandet.
Lokala guider upprepade regeringens linje att viruset kom in i landet i en ballong som skickades över från Sydkorea och snabbt utrotades på 90 dagar. Men Rowan, som har varit i Nordkorea mer än 100 gånger, kände att Rason hade påverkats av de tuffa Covid-reglerna. Många kinesiska företag hade stängt, sade han, och deras arbetare hade lämnat.
Till och med Joe, den erfarne Nordkorearesenären, kommenterade hur förfallna byggnaderna var. ”Platser var svagt upplysta och det fanns ingen värme, förutom i våra hotellrum”, säger han och berättar om en resa till ett kallt, mörkt och öde konstgalleri. ”Det kändes som att de öppnade dörrarna bara för oss.”
Regimens fotografier kan få Nordkorea att se rent och glänsande ut, säger Joe, men personligen inser man att ”vägarna är hemska, trottoarerna är vingliga och byggnaderna är konstigt konstruerade”. Hans hotellrum var gammaldags och smutsigt, sa han, och liknade ”hans mormors vardagsrum”. Hela fönstret var sprucket.
– De har haft fem år på sig att fixa saker och ting. Nordkoreaner är så känsliga för vad de visar turister. Om det här är det bästa de kan visa vågar jag inte tänka på vad som finns där ute, säger han. Större delen av landet hålls väl dolt, med mer än fyra av tio personer som tros vara undernärda och behöva hjälp.
En av de få chanser som turister i Nordkorea får att interagera med lokalbefolkningen är genom deras guider, som ibland talar engelska. På de senaste resorna var de förvånansvärt välinformerade, trots regimens intensiva propagandamaskin och informationsblockad. Det beror förmodligen på att de pratar med de kinesiska affärsmännen som kommer och går, säger Greg.
De kände till Trumps tullar och kriget i Ukraina – till och med att nordkoreanska trupper var inblandade. Men när Joe visade ett foto från Syrien var hans guide ovetande om att president Assad hade störtats. ”Jag förklarade noggrant att ibland när människor inte gillar sin ledare reser de sig och tvingar bort dem, och först trodde han mig inte.”
Sådana samtal måste hanteras på ett varsamt sätt. Stränga lagar hindrar nordkoreaner från att tala fritt. Fråga eller avslöja för mycket och turisterna kan utsätta sin guide eller sig själva för risker.
Mike medger att det ibland gjorde honom nervös. På en resa till ett vänskapshus mellan Nordkorea och Ryssland blev han inbjuden att skriva i gästboken. – Jag blev helt tom och skrev något i stil med ”Jag önskar världen fred”. Efteråt sa min guide till mig att det var en olämplig sak att skriva. Det gjorde mig paranoid, säger han.
”Generellt sett gjorde guiderna ett bra jobb med att få oss att känna oss trygga. Det var bara ett par ögonblick då jag tänkte, det här är bisarrt.”
För Greg från Koryo Tours ger dessa interaktioner ett djupare syfte till den nordkoreanska turismen: ”Nordkoreaner får chansen att interagera med utlänningar. Det gör att de kan komma med nya idéer, vilket är så viktigt i ett så här stängt land.
Men turismen till Nordkorea är omtvistad, särskilt som resenärer har tillåtits återvända före biståndsarbetare och de flesta västerländska diplomater, inklusive Storbritanniens. Kritiker, däribland Joanna Hosaniak från Citizens Alliance for North Korean Human Rights, hävdar att dessa resor främst gynnar regimen.
– Det är inte som turismen i andra fattiga länder, där lokalbefolkningen får ta del av den extra inkomsten. Den stora majoriteten av befolkningen vet inte att dessa turister existerar. Deras pengar går till staten och i slutändan till dess militär, säger hon.
En konversation har fastnat i YouTubern Mikes huvud. Under sin resa till skolan blev han förvånad när en flicka, efter att ha träffat honom, sa att hon hoppades få besöka Storbritannien en dag. ”Jag hade inte hjärta att berätta för henne att hennes chanser var väldigt, väldigt små”, säger han.
Leave a comment